syfte: undernäring misstänks ofta hos patienter när serumalbumin eller prealbuminnivåerna är låga. Vi frågade om dessa åtgärder verkligen är låga i undernärda människor om ingen inflammatorisk sjukdom är närvarande.
metoder: Vi gjorde en systematisk översyn för att identifiera annars friska försökspersoner som var allvarligt näringsberövade på grund av dålig tillgång till mat eller ovillighet att äta. Vi utesluter barn och gravida kvinnor. Vi tabellerade tillgängliga mått på näringsintag, antropometri, serumalbumin och prealbumin och, när det är tillgängligt, förändringar i dessa åtgärder under näringsintervention.
resultat: Hos i övrigt friska försökspersoner förblev serumalbuminnivåerna och prealbuminnivåerna normala trots markant näringsbrist fram till svältet, det vill säga kroppsmassindex <12 eller mer än 6 veckors svält.
slutsatser: hos dessa annars friska försökspersoner är serumalbuminnivåer inte ” markörer för näringsstatus.”Markörerna” misslyckades med att identifiera personer med svår proteinkalori undernäring tills extrem svält. Det vill säga de misslyckades med att identifiera friska individer som skulle dra nytta av näringsstöd och blev onormala endast när svält redan var uppenbart. Däremot är serumalbuminnivåer och prealbuminnivåer kända för att falla snabbt med skada eller sjukdom oavsett näringsintag. De är negativa akutfasreaktanter. När dessa åtgärder är låga hos sjuka patienter kan detta inte antas återspegla näringsbrist. Beslut om näringsstöd bör baseras på bevis på meningsfull nytta av denna behandling snarare än på bedömning av ”näringsmarkörer.”